.

Ska gå och handla frukost nu men funderar på sushi. Är fortfarande full. Heja Malmborgs

Jag drömde en så sorgligt fin dröm i natt.

Det var Emmaboda igen och jag stog och tittade på dig i smyg hela hela tiden, ville liksom se var du var. Se så att du inte pratade med andra tjejer. Ville låtsas som att jag var lite nonchalant men innerst inne var jag inte alls nonchalant och blev varm så fort du var i närheten. Drömde att jag stog vid ciggarettbåset som finns på alla festivaler och hängde över disken och valde mellan malboro röd eller marlboro light. Vet inte varför jag ens velade i drömmen, kanske för att se lite cool ut. Vände mig om hela tiden för att försäkra mig om att du satt där på gräsmattan och rökte med dina vänner, bara dina killvänner. Sen helt plötsligt från ingen stans hoppade du fram och pussade mig jättemånga gånger på kinden, blöta pussar men det gjorde ju inget alls. Och sista gången hann jag vända på huvudet så du nuddade mina läppsyl-läppar. Sen vaknade jag upp med gråten i halsen och var på vippen att smsa och säga att jag inte bryr mig längre och att jag förlåtit och lagt saker bakom mig. Men jag hann inte. Du hade tillochmed samma röda jacka på dig och den där fulafina rödblåa kepsen.

det är lov nu. det är lov nu. jag är ledsen, inte för att det är lov, men för att det finns inget att se fram emot. Lovet kommer vara slut innan det ens hinner börja. Sen känns det som att man inte vet någonting om någon längre. Eller som att allt är splittrat. Eller som att det inte finns någon riktig mening med livet. Jag hatar människor som ställer sig frågan "Vad är meningen med livet?" det finns ingen mening med livet. Vi ska bara låtsas vara glada och bete oss normalt sen ska vi dö och bli begravna i vita kistor med sidenband på.

Förlåt för att jag är den negativaste varelsen i världen. Det blir nog bättre snart.

Imorgon lägger jag mig under saxen och låter håret falla. Eller något. Stor ångestklump på grund av det. Jag blir säkerligen missnöjd.

Iza har fått 56 nya piller att knapra=30 dagars nykterist. Vad kul, hela världen jublar!
Mycket plugg på lovet, alltid lika kul att ha kvar stressen i hjärnan. Koppla av? Nä det får man ju inte, man kanske dör då.
Pengaproblem? Juste fortfarande inte skrivit cv:t. Bra amanda. Du är verkligen produktiv. Skulle velat vara en katt. HUR skönt????

Jag är verkligen usel på att somna när man ska och vakna när man ska. Jag känner mig så stressad. Stressad över att jag inte somnar, stressad över att tiden tickar och för att för varje minut som går kommer nästa dag bli värre och värre och värre. Och sen blir täcket för varmt också och kudden blir för platt. Och nacken gör ont. Och massa tankar snurrar runt och irrar runt som ett virrvarr av bara massa trådar. Ihoptrasslade som fiskelina. Sen ligger man där och vill försöka rädda världen eller iallafall rädda sig själv från virrvarret och då blir man mer stressad för när man börjar dra i trådarna bildas det knutar och till slut är allt en endaste stor boll. Och till slut, vid halv 4 snåret somnar man in, inte för att man slutat tänka. Inte för att täcket eller kudden blivit perfekta. Mest på grund av utmattning.

Det känns som att dagarna är så jävla tråkiga nuförtiden. Dagarna är typ dubbelt så långa och dubbelt så kalla och det blir mörkt ute dubbelt så snabbt. Man blir tröttare och allt blir dystrare. Ja, det är verkligen så att jag vill gråta så dystert allt är. Alla är dystra och tysta. Ingen kommer med spontana idéer och om någon nu skulle göra det hade man säkert inte ens haft råd. Vilket suger f-e-t-t. Vill shoppa så jävla mycket saker men nä. Men nä. Sen skulle mitt liv behövt lite romantik. Gud?

Jäklar! Jag blev enormt sugen på kräftor helt plötsligt. Ni vet så sugen så man dör? Egentligen hatar jag säsongsmat. Ni vet högtidsmat. Man blandar alltid ihop alla högtider och så blir man sugen på lussebullar till påskbuffén. Eller så blir man sugen på kräftor när det snart är jul. "Snart". Föressten!! Vad är Mårten Gås?? Och firar vi det? Varför firar vi det?

Fan vad jag hatar alla just nu. Det känns tråkigt att alla ska vara så långsinta och hela hela hela tiden påpeka saker. Det känns dumt att sitta vid samma bord som någon som sitter och snackar skit om en. Man känner sig liksom... Dum. Jag hatar dom. Jag hatar dom. Jag blir så ledsen. Jag höll på att börja gråta då, det kändes typ som att någon spottade på en och skrattade åt en och sen bara låssades som att man inte fanns.. Förlåt, men det går inte att tycka om er. Ni är för inskränkta, för långsinta, för.. allt. Jag hatar er och jag hatar att jag bjöd er på min jävla maskerad. Jag hoppas att ni alla faktiskt dör eller blir torterade av Jigsaw och han där gubben. Egentligen borde jag inte ens slösa tid men jag blir upprörd. "Är det henne du har snackat om?!?!?!?!?!?" Hej ja det är tydligen jag.. Detta känns ju kul. Ju. Hejdå. Men allt är väl mitt fel och jag antar att jag får skylla mig själv. Som vanligt. Men jag äcklas ändå av er och ert "gäng".

Snart ska jag sätta på mig kläder istället för invirad i nån handduk och sätta mig och titta på vetenskapsmagasinet och skräckministeriet på tvåan. Funderar lite över om jag blivit knäpp, men jag tror inte det. Det är faktiskt intressant. Och annars hade jag behövt a) titta på fists of zen b) städa c) fortsätta titta på datorskärmen d) tänka ut något annat
Vetenskapsmagasinet och skräckministeriet låter rätt skönt.

Mycket snurrar runt i min hjärna nu på hösten. Så mycket att jag bara måste skriva av mig så att jag inte exploderar.

- Jag måste skaffa sömntabletter för det här funkar inte.
- Jag måste skaffa jobb så jag kan få utlopp för mitt shoppingberoende och så jag kan bjuda mina bästisar på fika
- Ibland ångrar jag att jag ens reagerade på ditt sms. Jag borde svalt det och tänkt att du inte menade så. Jag vet ju inte ens om du menade så. Det kändes bara så hemskt att jag inte var den enda. Nu känns det lite som jag kastade bort något på grund av andras åsikter. Men det är väl kärleken som är blind antar jag. Men jag saknar dig.
- Jag får börja ta tag i den här mat och viktpaniken som alltid tycks slå ner mig brutalt och spotta på mig när jag äter i anslutning till nyttiga människor, kollar på bilderna på fuckyeahskinnybitch, och när jag tittar mig själv i spegeln. Jag vet bara inte hur jag ska gå till väga.
- Jag tänker inte säga ska på den här punkten, utan borde. Jag borde skaffa bättre studieteknik..
- Det hade varit roligt om jag skaffat mig lite framtidsplaner
- Varför känns det som att jag alltid, för evigt, kommer falla för fel killar? Antingen bor dom för långt bort, eller så visar det sig att dom är players ända in i själen eller så blir jag osäker eller så vågar jag inte försöka. Rädd för att typ misslyckas och såras mer.
- Om man ska såras mer kan man lika gärna vara singel för det gör inte ens hälften så ont som att få hjärtat genomborrat av en järnpåle.
- Jag borde egentligen bli omyndighetsförklarad på intranätet eller iallafall be Christina ta bort sjukanmälningsknappen och lektionsanmälansknappen så jag aldrig mer kan ligga kvar i sänge eller stanna kvar efter håltimmen på tisdageftermiddagar som förövrigt dödar mig som ett långsamt gift.
- Lite lättsammare saker; jag måste skaffa en costume till maskeraden, tyckte den på tradera var fin. Söt. Gullig. Porrig. Nja. Får se, tradera känns fortfarande läskigt.
- Skaffade på tal om tradera idag vuxenpoäng genom att göra konto där. Här ska det budas.
- Måste förfan sluta sova med fönstren på vid gavel, jag kommer för bövelen få lunginflammation igen.
- Men det är så skönt att frysa under duntäcke ju...
- Gud vad många unfinished projects jag har uppskrivna i små böcker. Jag borde sammanställa alla till ett gemensamt dokument och publicera så ni kan få se mina sjuka planer. Eller inte....
- Den här bloggen kan fan inte vara kul och följa, ändå har ni gått från 6 stycken till 15. Jag undrar mest hur.
- Och varför ni aldrig säger ett endaste knyst.

Något som ger mig ångest är vårt intranät, för det första är det så förbannat vedervärdigt gräsligt och komplicerat. För det andra ger innehållet mig ångest.


det värsta är att man faktiskt tar en(många tills det blir en "snygg") bild i photobooth, och sen dessutom lägger ut bilden. Då är man bra nördig.

fick uppvaknande nyss. det är hemskt, brutalt, sorgligt, deprimerande. Jag MÅSTE ändra mig nu.

Fixat pass - check!
Fixat nationellt id - check!
Vg på matteprovet - check!
Städat på rummet - host...
Pluggat -  nja.


det känns som att det ligger en historia bakom alla bilder

Den 20e är det två år sen jag började blogga. 2 år är en jävla tid, kan bli kul att läsa när jag är tillräckligt gammal för att det ska kännas längesen.

Funderar på att flytta min blogg till blogspot. Där kan man förprogrammera inläggg.

Kul att mina födelsedagspengar dels blev stulna, dels kommer gå åt till att skaffa nytt pass eller legg.

jag hatar blattar. en blatte snodde min plånbok med mitt pass. och 400 kronor. och mitt lunchkort så nu får jag betala för min mat i skolan. och alla mina andra kort. och massa sånt. jag hopppas han blir rövknullad så hårt att han anal spräcks från röven till näsan och att han föralltid tvingas äta sin egen avföring och att lopporna från 1000 kameler hemsöker hans könsorgan from now on.

Dagens humör: Utmattad
Dagens borde: Plugga till rättskunskapsprovet
Dagens frisyr: Gårdagens och förrgårdagen frisyr
Dagens klädsel: Strumpbyxor och ylletröja
Dagens planer: Passa Elias, kanske gå en runda i stan i min ensamhet
Dagens materiella vill ha: En partner, fina kläder
Dagens längtan: Dricka isvatten imorgonbitti plus alvedon
Dagens fundering: Var vi onda i våra förra liv? Finns karma? Kommer jag någonsin bli hundraprocentigt nöjd?
Dagens beroende: Musik och Bafucin
Dagens låt: Twilight-soundtracket (snacka om att vara efter i hela den där robert pattinson/twilight-hysterin)

Utan att snöa in för mycket på den filmen vill jag bara säga att allt är så fint och min favoritscen skulle kunna vara när dom spelar baseboll och Alice kastar bollen. Hon kastar upp benet så coolt.

























Jag måste se den. Nu medebums. Jag gråter mest för att Edward Cullens personlighet är perfekt och för att hans utseende är perfekt och för att han är kändis. Undrar om detta är min värsta kändiscrush någonsin.. Detta är pinsamt, kunde lika gärna blivit kär i Tokio Hotel.

Det är tråkigt när saker och ting rinner ut i sanden, när saker man lovar sig själv bara blir skit, och när saker man planerar aldrig blir av. Ofta på grund av tidsbrist, ibland på grund av pengabrist men oftast på grund av för lite ork och inspiration. Det skär i hjärtat (låter bättre på engelska; breaks my heart) när jag ser mitt liv rinna iväg och jag står brevid och tittar som nån annan random tönt. Det gör mig ledsen att jag inte fotar och målar mer som jag sa att jag skulle göra. Vad har jag att skylla på? Orkeslös och inspirationslös? Jag lovade mig själv att börja framkalla bilder... Men vilka bilder då? Jag tycker aldrig att jag tar några bra bilder, dom gångerna jag faktiskt tar fram kameran. Jag borde borde borde gå ut och fotografera hösten och få den att gå snabbare. Men så känner jag mig så dum om jag springer runt helt ensam och fotar träd och löv. Jag tycker inte ens det är kul att fota träd och löv, det känns som ingen bryr sig om träd och löv. Man vet att träden är orangea på hösten och att snön glittrar om man tar en riktigt inzoomad närbild på nåt snötäckt löv eller liknande. Jag tröttnar på saker så snabbt, tror att jag ska lära mig saker på direkten eller vara bäst på direkten. Tycker inte om att vara dålig på saker vill vara bäst på allt, det känns som världens töntigaste grej; att säga att man tycker om processen när man håller på att lära sig. Jag tycker inte alls om den processen. Jag låter som ett barn, kanske, men så är jag. Och jag gillar inte att känna mig dålig och inkompetent på saker som jag tar mig an. Sen tror jag alltid att bra utrustning gör en bra. Men det stämmer ju inte. Har jag lärt mig. Sen känns det som att alla andra är så mycket bätte än mig fast dom inte kämpar. Och här sitter jag (ligger) och försöker bli så bra på allt. När jag var yngre trodde jag att jag var bra på konståkning, jag kom ju trots allt 4a i Skåne i min åldersgrupp. Men nu fattar jag ju bättre, att jag sög liksom. Fast det var ändå en härlig känsla, att tro att man var riktigt duktig på något. Nu vill man inte visa det man har ritat och man vill inte att dom i gruppen ska titta när man gör dubbel salcow för man vet om att man inte är så bra som man borde. Borde? Sen är jag så bra på att hitta undanskyllningar för att inte göra alla sakerna jag lovar. Det är regn, sjukdomar, inget material, för mycket läxor (gör jag dom ens? Nä) och massa andra saker. Sen känns det som att alla andra kommer på mycket häftigare motiv att rita, mycket coolare objekt att fota, mycket coolare redigeringar och vinklar. Och så är vi tillbaka till samma grej igen, jag kan inte photoshop. Jag är nog för otålig och rastlös för att kunna sätta mig ner och lära mig. Jag exprimenterar lite med några filter och tror det blir bra. Sen blir formaten fel och jag vet aldrig var jag ska lägga ut mina "verk" nånstans. För erkänn att man bara gör teckningar, fotograferar fina bilder, spelar in låtar och så vidare för att kunna visa dom för andra och få respons. Varför skulle man annars skapa? För att låta dom damma i nån skolmapp från högstadiet där alla andra amatörbilder ligger och skrotar? Nä. Folk är bara för coola för att erkänna det.

Tittade nyss på Twilight och grät. Lite för att jag också vill vara så snygg som Alice och Isabella, lite för att jag också vill att ni-vet-vem ska vara kär i mig. Mest för att hela själva grejen gör mig avundsjuk och just nu känner jag mig inte som ett skal. Just nu känner jag mig ensam, ensammast i hela vida världen.

Typ så. Vet inte vart jag ska ta mig till. Mina leder gör ont, min hals gör ont, allt gör ont, min hjärna är som gegga och jag har sovit hela dagen. Det händer inget i mitt liv och jag vill nästan att nån ska sparka mig det hårdaste den kan och skrika på mig och ruska om mig och säga att jag slösar bort ett liv. Men å andra sidan vet jag inte om jag hade kunnat hantera det.

Fortfarande inte ens slagit upp naturkunskapsboken. Jag är så bra på undanskyllningar, men jag är faktiskt sjuk och kanske kanske är det Mr. Swine Flu som kommit på besök. Idag är det en såndär dag man lyssnar på mad world med gary jules och ni som har hört mad world förstår precis vad det är för sorts dag härborta i min hörna. Därmed inte sagt att inget är sagt. Så trött på att alla saker aldrig blir som jag vill det, så trött på att inga saker blir rätt och så trött på att aldrig aldrig vara glad och pigg ordentligt ända in i alla små skrymslen av kroppen. Jag är ju förfan trött hela himla tiden.

Har redan drabbats av ålderskris och ligger här i sängen och skakar och håller undan tårar. Tittar i fotoalbum vilket gör saken bättre (inte).

Dagen efter helgen och jag mår sjukt. Jag befarar: öroninflammation, halsfluss, svininfluensa, bihålsinflammation, vanlig influensa och kronisk baksmälla.

Så ja. Nu sitter jag och fyllekäkar kellgos allbran flingor. Det funkar förvånandsvärt bra, det tar dock lite tid att skriva ordentligt på tal om ingetning. Jag ör ju nu 18 höstar och har lekt drinkhora på för många pubar. Det blev 3 drinkar och shottar. Jag tyckte att drink nr 3 var godast, kanske. Nu är det bara nån timme tills mamam och papi chulo kommer sjungandes i falska morgonstämmor och då kommer jag vara jävligt bakis och grinig. Imorgon börjar festen, idag var ju bara förspel. vi hörs bästisar. Föressten så tycker jag faktiskt att hampus kompis är helt söt. helt söt och han känns nördig. jag gillar nördar. iza var modigast av alla! Jag frös om kärlekshandtagen. (FYFAN)

om 30 minuter så är jag arton jävla höstar ung.

"Nej jag kan inte då för jag ska ut och äta på restaurang med nån jävla hora"

Idag är det 1 oktober. Vi började väl nyss skolan och sommarlovet slutade väl i förrgår? Jag blir så förvirrad när tiden går snabbare än vad man tänker sig och sen rycks man upp ur nån dvala som känns som en jävligt stressad och orolig nattsömn. Eller bara en extremt djup nattsömn. Har inte riktigt bestämt mig vad det känns som än, men eftersom att det är den 1 oktober idag så betyder det att jag blir myndig och får dricka drinkar lagligt i övermorgon. Det är det jag sett fram emot de senaste veckorna och nu är det i övermorgon. Och imorgon kan jag säga imorgon. Det är också rätt konstigt. Det är idrottsdag idag och jag tänker definintivt inte springa efter bollar på bulltofta rekreationsområde i denna hemska kyla. Idrottsdagar är ledigadagar. Imorgon ska jag baka kakor till på lördag och baka bullar och dansa till Dancin' queen only seventeen och sjunga med tills jag inte har någon röst längre. För det är trots allt sista kvällen i mitt liv som jag kan sjunga med helhjärtat och känna mig sjutton år i staden.