.

Idag ska jag göra ett välbehövligt besök hos optikern. Kanske blir det glasses för min del, kanske inte. Fast det hade varit ganska kul om jag hade världens synfel, så alla kunde tycka lite synd om mig. Det hade varit skönt.

usch jag håller på att dö av värmeslag, och helst av allt skulle jag bara vilja sitta vid bryggorna på Bo01 med en glass i handen.

  Just det, jag kom precis på att det är " Free coneday" på Heavens World idag. Vilket betyder gratis Ben & Jerrys glass. Gissa vem som kommer stå längst fram!

-blöta pussar

Izabell tog ju tungpiercing också. Jag är lite avundsjuk även fast det såg lite läskigt ut. 

Nu måste jag koncentrera mig på historielektionen om Ryska revolutionen.

Grymt tråkigt.

-slängkyss

Vädret är dessvärre inte lika fint, mulet och grått. Och fattig som en lus är jag också, jag undrar hur jag ska ha råd med allt nu inför valborg.

Jag längtar dit, till Valborg. Det ska bli mysigt, grilla och umgås med mina hjärtan

-Puss och sånt

Men det är fint. Riktigt fint. 

Efter skolan hittar ni mig på bo01 i bikini. Det är också rätt bra. Ännu bättre att de älskvärda också är med.

-puss

Jag är tillbaka. Det gick väl inte att sluta.

   Solen skiner fortfarande på oss, och det är underbart. 

Det finns inget bättre än solen. Hoppas den stannar, iallafall tills valborg. 

Framtillsdess tänker jag sitta på Bo01 med mina vita solglasögon och med de älskvärda.

-puss

Kankse kommer jag tillbaka. Kanske inte.

du pajjade min arm idag. can't live with you, can't live without you <3

Nu har jag inget att skriva, så jag återkommer väl när jag har det.

/amanda

Det finns ju sötsug, och matsug, och massa olika sug. MEn jag har inte sånna problem. Mitt problem är:

De vanliga partylåtarna går på repeat i skallen, ni vet: My cool och Alla som inte dansar. Och jag försöker få bort den genom att lyssna sönder låtarna. Men det blir bara värre, för dom låtarna blir aldrig uttjatade.

Idag känner jag lite för att skriva av mig, hoppas bara inte allt raderas som sist. Då skriver jag aldrig mer igen.

Har tänkt på hur mycket man faktiskt klankar ner på sig själv hela tiden. Så fort man går upp ur sängen och ser sig själv i speglen ger man sig själv en kommentar likt: " Fyfan vad jag ser ut, vilken kass hårdag jag har idag". Alla är nog så tror jag. Mer eller mindre. Det är ju helt sorgligt om man tänker efter. För man är verkligen grymt elak mot sig själv, eller ja, jag kan bara prata för mig själv men.... 

  Ett exempel är nu på våren när man ska börja ut och leta bikini inför badsäsongen. Jag hatar bikinisäsongen, och jag hatar att visa upp min kropp inför allmänheten bara sådär. Att blotta sig, och visa sig själv in på bara skinnet. 

Redan i provrummet börjar man hacka. För lite kurvor där, för mycket kurvor där. För små bröst där, och för tjocka lår där. Och magen är inte sådär platt som den " ska vara".  Jag vet att de flesta iallafall tjejer, känner igen sig. För visst är det så? 

Om man bara kunde  acceptera sig själv, och lära sig att tycka om det man ser. Ja, det hade varit så himlans skönt. 

Jag försöker iallafall nå dit, och jobbar på med mina snälla kommentarer åt mig själv. Fast, såklart, komplimanger fastnar inte lika lätt som nervärderande kommentarer. Varför är det så? 

När man får en komplimang skakar man helst av sig den, istället för att riktigt suga in den och låta självförtroendet få ett litet uppsving.  Dåligt, jag ska iallafall bli bättre på den fronten.

Och nästa grej, som jag tänker på in princip 24/7, det är kärlek. Jag förstår inte hur man kan ha så mycket otur i kärlek. 

När man går på stan påminns jag ständigt om hur mysigt det hade varit om man bara hade någon att dela sitt oviktiga tonårsliv med. Exakt överallt ser man en massa lyckliga, gulliga och nykära par som är ute och går i hand i hand i vårsolen.  Jag vet inte riktigt om jag bara är på fel plats vid fel tillfälle eller vad frågan är. För snart blir jag seriöst orolig. 

  Det värsta är bara, att när jag sen tänker ett steg längre, så vet jag inte om jag vill tillhöra någon, och vara ägd av någon. Att inte kunna göra som man vill på uteställen, osv. Att man liksom är fast vid en person. 

Så nu vet jag varken ut eller in. 

Fast jag tror nog ändå att jag vill ha ett förhållande. 

Men saken är att om jag nu bestämmer mig för att jag vill hitta någon, så vill jag göra det nu. I denna sekund. Jag orkar ju inte gå och vänta flera år på att jag ska hitta någon. 

Ohr, fyfan vad jag hatar att kärlek är så svårt. 

nu ska jag äta lite, sen borde jag nog sova.

byes/ amanda

Men erkänn, ja är rätt pulig faktiskt! 

jag har liksom tappat lusten med att skriva förtillfället, bara för att bloggen äcklade sig igårkväll. 

  

Ikväll kanske det försvunna inlägget skrivs om.. Kanske.

det handlade om världens störigaste sak. börjar på K och slutar på ärlek.

samhällen kallar.

/amanda

nu hade jag suttit och skrivit en hel sida känsloladdad text och vad händer? 

den får vingar och flyger ut i cyberspace.