.

Ja, det är fortfarande Halloween. Och jag har fortfarande ont i huvudet. Det blev inget filmtittande utan istället god italiensk glass med moder jord. För jag vågade mig ut ur huset. Stackars de människor som såg mig och mitt fejs. De måste fått men för livet.
Klockan är halv sju och jag har inget planerat denna mysiga, mörka halloween-kväll. Tråkigt, mysigt och bara allmänt likgiltigt. Det perfekta hade varit ösregn,en käraste, en varm filt, många bra filmer och te.

Idag är det tydligen Halloween. Tydligen.

Hejsan. Vad dålig jag varit på att uppdatera. Jag får skylla på att jag faktiskt haft bättre för mig. Höstlovet flyter på och det är fett skönt. Eller ja, flyter på och flyter på, det är ju bara tisdag och andra lovdagen om man tänker efter. Och fett skönt kanske det heller inte är med tanke på att det bara betyder mer träning och mindre vila.
Igår, måndag, var jag och Anna hemma hos henne ute på landet. Typ. Svedala. Vi skulle egentligen åkt in till malmö och besöka fjortisarnas hemmakvarter Heartbreak. Eller Hb som man tydligen ska säga. Det började med varsin oskyldig shot. Mina vänner, det gick bara utför. Det blev inget heartbreak, och det blev inga oskyldiga shottar. Det enda som blev var två ickenyktra tjejer som vandrade runt i Svedala och en tom flaska Blå Dåre-läsk som varit fylld med vodka från i somras.
Först när man kom hem insåg man hur mycket det egentligen regnade. I morse mådde jag prima.
AjaBaja. Fy skäms.
klart slut.
/ A

Hej. en kort resumé av min helg.

Jag har skrivkramp

Okej, oktobernatt kanske är att ta i. Klockan är ju egentligen bara tjugoettochfemtiosju. femtioåtta närmare bestämt. Men för ett par ögon som varit uppe sen klockan sju så känns det som natt. Det känns heller inte som att det blir bättre av att jag suttit framför min vita lilla maskin sen klockan två idag. Visine trötta ögon står just nu högst upp på önkselistan. Eller inte. Jag funderade på det här med typ Visinegrejsimojset som man ska ha för just trötta ögon. Är det inte bättre att bara inse att näe, nu borde jag nog gå och lägga mig. Varför krångla till det så jävligt? Strunt samma.

Nostalgia.

Som alla andra söndagar går jag upp sjuochtrettio för att ta mig till ishallen. Där spenderar jag min första timme av dagen med att plåga små barn. Oavsett gårdagens aktivitet gör jag det, och jag tycker synd om de åkare som har en trött, grinig och (ibland) bakfull MrsX som tränare. Nästa timme blir jag plågad själv, av min tränare, och oavsett gårdagens aktivitet gör hon det. Jag tycker synd om mig själv som får ha en trött, grinig och (aldrig) bakfull människa som tränare. Under timme tre vistas jag i en sunkig, fuktskadad karatesal, för att göra jobbig styrketräning. Det ska stärka bålen, tydligen. Att vara i ett sällskap där man är äldst, och dessutom omringad av 119 fnittriga 11åringar är inget att rekommendera "dagen efter". Usch nej.
Kommande femtioelva timmarna är avsatt pluggtid. Det är iallafall tänkt så. Problemet är att jag just nu sitter och bloggar på den avsatta pluggtiden, fy skäms!

De sista soltimmarna på söndagen spenderas i en istängd danslokal, någonstans mitt ute bland villaområdena i Malmö. Det måste vara sövningsmedel i väggarna för det så lyckligt att man inte redan är trött så blir man det så fort man sätter foten i rummet. 1h och 15 min senare sitter jag på Sveriges rostigaste cykel på väg hemåt. Till dårhuset.

klart slut.
/a

Hej igen'
Har varit ute och frusit röven av mig på stan
spenderat halva barnbidraget på en fika på espresso house,
samt insett att silvertights nog inte är min grej. Men det är väl som med alla andra snygga grejer.
-det ser mycket bättre ut på den där tjejen på andra sidan gatan. När man väl står där i provrummet och inser att man inte får upp tightsen över låren är det inte lika roligt längre.
Min lilla förkärlek till silver har försvunnit lika snabbt som den kommit. Näe jag får snällt gå med H&M's 69.50:- strumpbyxor, som jag klippt av foten på.

klart slut.
/A

Det här blir då den första gången jag överhuvudtaget bloggar.

men nån gång ska ju bli den första.

 

Min dag började som en katastrof, när jag ställde mobilen på 08.30 istället för 07.30

Inte nog med det, jag var dödstrött. Då menar jag inte sådär lite normalt morgontrött som går över efter ett par miuter, utan DÖDSTRÖTT. Och det mina vänner, det går inte över efter "ett par minuter". Saken blev inte bättre av att min odrägliga skitunge till syster satt och övade blockflöjt i köket. Jag har mitt rum utanför köket, och hon spelade falskt. Vad hade jag gjort för att förtjäna att vakna i detta helvete?

 

Att jag dessutom satt uppe till halv två med en filmanalys igår gjorde att mitt humör idag varit utomordentligt perfekt. Filmen är dessutom totalt jävla värdelös och min teori om att regissören är född i en formsvacka är bekräftad.

 

För övrigt är jag i en väldigt jobbig fas i livet, just nu. Existensiell kris kallas det tydligen, (om man ska lyssna på min allsmäktige moder).

Det borde finnas en dammsugare fast för tankar, en tankesugare. Då kunde man suga bort alla jobbiga val och måsten här i livet. Men som min kära vän Mrs x säger: Det finns inga måsten här i livet. Så då skulle man bara städa bort alla jobbiga val. Men när jag tänker efter finns det faktiskt måsten. Superdupermega många måsten. *suck*

När jag blir stor och smart ska jag uppfinna en tankesugare, och då kanske jag vinner nobelpriset och får massa pengar. För dom ska jag köpa mig en sådan mackapär.

 

klart slut.

/A