4
Som alla andra söndagar går jag upp sjuochtrettio för att ta mig till ishallen. Där spenderar jag min första timme av dagen med att plåga små barn. Oavsett gårdagens aktivitet gör jag det, och jag tycker synd om de åkare som har en trött, grinig och (ibland) bakfull MrsX som tränare. Nästa timme blir jag plågad själv, av min tränare, och oavsett gårdagens aktivitet gör hon det. Jag tycker synd om mig själv som får ha en trött, grinig och (aldrig) bakfull människa som tränare. Under timme tre vistas jag i en sunkig, fuktskadad karatesal, för att göra jobbig styrketräning. Det ska stärka bålen, tydligen. Att vara i ett sällskap där man är äldst, och dessutom omringad av 119 fnittriga 11åringar är inget att rekommendera "dagen efter". Usch nej.
Kommande femtioelva timmarna är avsatt pluggtid. Det är iallafall tänkt så. Problemet är att jag just nu sitter och bloggar på den avsatta pluggtiden, fy skäms!
De sista soltimmarna på söndagen spenderas i en istängd danslokal, någonstans mitt ute bland villaområdena i Malmö. Det måste vara sövningsmedel i väggarna för det så lyckligt att man inte redan är trött så blir man det så fort man sätter foten i rummet. 1h och 15 min senare sitter jag på Sveriges rostigaste cykel på väg hemåt. Till dårhuset.
klart slut.
/a
Kommande femtioelva timmarna är avsatt pluggtid. Det är iallafall tänkt så. Problemet är att jag just nu sitter och bloggar på den avsatta pluggtiden, fy skäms!
De sista soltimmarna på söndagen spenderas i en istängd danslokal, någonstans mitt ute bland villaområdena i Malmö. Det måste vara sövningsmedel i väggarna för det så lyckligt att man inte redan är trött så blir man det så fort man sätter foten i rummet. 1h och 15 min senare sitter jag på Sveriges rostigaste cykel på väg hemåt. Till dårhuset.
klart slut.
/a
