.

Edward och Chuck träffar Dr. Cawley på hans kontor. Under den här delen är vi åskådare, de är alltså inte filmat ur någon av karaktärernas synvinkel (”klassisk” 180graders vinkel). Kameran rör sig snabbt under dialoger och talaren står i fokus hela tiden. När de kommer in i rummet hälsar Dr. Cawley genom att säga "-sheriff Daniels" åt Edward. Detta kan tolkas på två olika sätt beroende på om du som åskådare sett filmen innan eller ej. En "förstagångstittare" upplever inte detta som något speciellt, då han mycket väl kan ha fått uppgifter om vad sheriffen (Edward) heter innan de introducerats för varandra. Har du sett filmen en gång tidigare förstår man att Dr. Cawley faktiskt känner honom sedan två år tillbaka och därför kan hans namn utantill.           Edward ser sig omkring i rummet och fastnar framför några tavlor med teckningar på hur man behandlade patienter förr. När detta filmas har regissören lagt in icke-diegetiska ljud, syrsor och människoprat hörs svagt. Ljudet skapar en kuslig känsla, och människolätena gör att man får en uppfattning om att det ägt rum för länge sedan. En bild föreställer en fastspänd människa som har en låda på huvudet. Vi tycker att detta har en stark koppling till filmens tema, det du ser är begränsat och det du ser blir din verklighet (Platons teori om grottan). Det är en typisk infallsvinkel som man inte reflekterar över första gången man ser filmen.

Dr Cawley förklarar tavlornas motiv och berättar hur deras behandlingsmetoder var förr på institutionen, och avslutar meningen med…"or even drowned". Han betonar ordet drunkna väldigt starkt, och ”andragångstittare” förstår att han gör detta för att se hur/om Edward reagerar då hans barn dog på detta sätt. Första gången man ser filmen gör detta enbart att Dr Cawley framstår som en ond man som utför experiment på sina patienter och det skapar snarare en misstanke mot Dr Cawley. Man filmar hela tiden bara ansikten, för att skapa en känsla av intensitet och att vi som tittare är där med dem. Klippen är väldigt korta, dialogklippning, och karaktärerna som pratar är hela tiden i fokus.            Efter att Dr. Cawley berättat om de tidigare behandlingsmetoderna frågar Chuck vad de gör om de inte fungerar att bota patienterna, och då svarar han att de åtminstone gett patienterna trygghet och lugn i sina liv. Har man sett filmen minst två gånger så förstår man att Dr Cawley indirekt syftar på hur Edwards läkeprocess ska gå.           Dr Cawley berättar om den livsfarliga kvinnan Rachel Solando och hennes försvinnande, som man första gången tror är det filmen kommer fortsätta handla om. Dock andra gången ser man att ingen är särskilt angelägen i att hitta henne, hennes försvinnande är ju iscensatt.           De går in i Rachel Solando's rum för att leta efter ledtrådar, och här inne filmar kameran ur väldigt annorlunda vinklar, på ett sätt som skapar en "övervakningskamerakänsla" trots att den tekniken inte var uppfunnen då filmens handling ska utspela sig. I rummet hörs ett svagt icke-diegetiskt ljud, pianomusik för att öka mystiken och ovissheten. Man hör även stormen utifrån, dock är ljudet förstärkt. Ljuset inne i Rachel Solando's rum är dunkelt och där finns bara en taklampa, som lyser upp hela rummet.           Edward och Dr. Cawley pratar om Rachels mentala hälsa, och då säger doktorn "mental ohälsa är inget val, du kan inte bara välja att bli frisk" vilket känns som en direkt pik åt Edward Daniels. Denna mening skapar dock inga eftertankar om du inte sett filmen innan, utan skapar medkänsla för Rachel och att hon inte kan bli frisk.

Under en golvlist hittar Edward Daniels en lapp som lyder "Law of 4, Who is 67?" och enligt Dr Cawley vet ingen vad meningarna betyder. Dr Cawley försöker ta lappen ifrån Edward, men Edward vill inte ge ifrån sig den utan hävdar att den har betydelse för utredningen. Vi anser att detta skulle kunna vara en manöver som Dr Cawley gör för att få Edward att tro att lappen är viktig. Det är möjligt att doktorn agerar på detta vis för att Edward ska gräva djupare i innebörden och därmed komma närmare sin egen sanning/verklighet och tillfrisknande. I slutet vet vi också att nr 67 är han själv…