.

Det är tråkigt när saker och ting rinner ut i sanden, när saker man lovar sig själv bara blir skit, och när saker man planerar aldrig blir av. Ofta på grund av tidsbrist, ibland på grund av pengabrist men oftast på grund av för lite ork och inspiration. Det skär i hjärtat (låter bättre på engelska; breaks my heart) när jag ser mitt liv rinna iväg och jag står brevid och tittar som nån annan random tönt. Det gör mig ledsen att jag inte fotar och målar mer som jag sa att jag skulle göra. Vad har jag att skylla på? Orkeslös och inspirationslös? Jag lovade mig själv att börja framkalla bilder... Men vilka bilder då? Jag tycker aldrig att jag tar några bra bilder, dom gångerna jag faktiskt tar fram kameran. Jag borde borde borde gå ut och fotografera hösten och få den att gå snabbare. Men så känner jag mig så dum om jag springer runt helt ensam och fotar träd och löv. Jag tycker inte ens det är kul att fota träd och löv, det känns som ingen bryr sig om träd och löv. Man vet att träden är orangea på hösten och att snön glittrar om man tar en riktigt inzoomad närbild på nåt snötäckt löv eller liknande. Jag tröttnar på saker så snabbt, tror att jag ska lära mig saker på direkten eller vara bäst på direkten. Tycker inte om att vara dålig på saker vill vara bäst på allt, det känns som världens töntigaste grej; att säga att man tycker om processen när man håller på att lära sig. Jag tycker inte alls om den processen. Jag låter som ett barn, kanske, men så är jag. Och jag gillar inte att känna mig dålig och inkompetent på saker som jag tar mig an. Sen tror jag alltid att bra utrustning gör en bra. Men det stämmer ju inte. Har jag lärt mig. Sen känns det som att alla andra är så mycket bätte än mig fast dom inte kämpar. Och här sitter jag (ligger) och försöker bli så bra på allt. När jag var yngre trodde jag att jag var bra på konståkning, jag kom ju trots allt 4a i Skåne i min åldersgrupp. Men nu fattar jag ju bättre, att jag sög liksom. Fast det var ändå en härlig känsla, att tro att man var riktigt duktig på något. Nu vill man inte visa det man har ritat och man vill inte att dom i gruppen ska titta när man gör dubbel salcow för man vet om att man inte är så bra som man borde. Borde? Sen är jag så bra på att hitta undanskyllningar för att inte göra alla sakerna jag lovar. Det är regn, sjukdomar, inget material, för mycket läxor (gör jag dom ens? Nä) och massa andra saker. Sen känns det som att alla andra kommer på mycket häftigare motiv att rita, mycket coolare objekt att fota, mycket coolare redigeringar och vinklar. Och så är vi tillbaka till samma grej igen, jag kan inte photoshop. Jag är nog för otålig och rastlös för att kunna sätta mig ner och lära mig. Jag exprimenterar lite med några filter och tror det blir bra. Sen blir formaten fel och jag vet aldrig var jag ska lägga ut mina "verk" nånstans. För erkänn att man bara gör teckningar, fotograferar fina bilder, spelar in låtar och så vidare för att kunna visa dom för andra och få respons. Varför skulle man annars skapa? För att låta dom damma i nån skolmapp från högstadiet där alla andra amatörbilder ligger och skrotar? Nä. Folk är bara för coola för att erkänna det.