.

Är det verkligen så sorgligt och hemskt att det enbart är mitt liv som står stilla medans alla andras världar snurrar? Det är så. Mitt liv står stilla och alla andra rusar in i nya äventyr. Jag vet ju inte ens vad jag ska äta ikväll och om jag orkar städa i lägenheten. Ni andra åker till London, Stockholm, Kina, Helvetet, ja. You get it. Ni andra har iallafall något eller någon att se fram emot. Eller iallafall något att luta er mot. Jag balanserar på en fucking pinne och alla andra står och puttar på mig.