.

Vaknade halv åtta, satt i telefonkö till citykliniken i 1 timme, fick tid klockan halv elva. Fick sitta och vänta i ytterligare en halvtimme. Komma in till en gammal doktor som genast skickade mig till laboratoriet. Fick vänta en halvtimme till där. Fick ta stick i finger och halvprover och näsprover och nåt annat prov. Blev tillbakaskickad till läkaren igen. blev skickad till en annan doktor, nån specialist. fick springa till en annan byggnad- vänta 50 minuter. Fick ont i nacken och gumpen av hårda väntestolar. Och äckliga människor i väntrummen. Fick komma in och prata med världens gulligaste doktor. Vill alltid ha dig i framtiden, Britt-Lis. Konstaterade att jag med lätthet kan få blodförgiftning, och om jag har otur- hjärnhinneinflammation. Och jag bara tittar upp och tackar gud återigen. Jag kan inte ha många vita blodkroppar. Sen mumlar hon och nickar och läser i böcker och konstaterar. Ja.. 10 dagars hästpenicillin. 3 tabletter om dagen. Du kommer bli utslagen, du kommer kräka, du kommer inte kunna gå i skolan de tre första dagarna. Du får absolut inte anstränga dig de närmsta 15 dagarna. Okej tänker jag och tittar upp och tackar gud en andra gång. Sen önskar hon mig lycka till och säger att jag alltid ska följa mitt hjärta. Precis som att hon läste min tanke i den sekunden vilket var "måste backpacka oavsett vad någon säger".

Så nu vet ni vad som försigår i mitt liv för tillfället.