.

om cirka sju veckor aldrig mer kommer sätta min fot i någon obligatorisk undervisningssal. Jag kommer aldrig

mera känna tryggheten att man varje dag har någonstans att gå till, såvidare jag inte börjar plugga på

Universitetet (som jag förvisso nog kommer göra en vacker dag). Om några veckor är jag stor och måste börja

jobba. Jobba, tjäna pengar, spara pengar, deklarera, betala räkningar. Om ett år är jag 20. Tio år tills 30. Jag

känner mig trots alla dessa faktorer som världens yngsta 18-åring. Som världens mest förvirrade 18-åring.

Världens ensammaste 18-åring. Trots att jag har människor runt omkring mig hela jävla fucking tiden, så känner

jag mig som en liten myra i sahara. Trots att jag förbannar nästan varenda sekund här hemma för att jag aldrig

är ensam. Och trots att jag inget hellre vill flytta hemifrån och ha mitt eget. Jag känner mig ensam varje gång jag

lägger mig själv under täcket, jag känner mig ensam varje gång jag vaknar intrasslad i lakanen. Jag känner mig

ensam när jag går hem från skolan och när jag är i skolan. Fast jag inte alls är ensam. Värst är det när man ska

somna, då känner jag mig så jävla ensam så att jag blir mörkrädd. Så ensam att jag inte vill somna. Ibland säger

Izabell fina utdrag ur biblen som jag försöker tro på och ibland säger andra vänner att jag är fin och så vidare.

Sjukt att jag fortfarande inte kan känna mig ikke-ensam. Det retar mig. Jag känner mig typ så jävla arg hela

tiden. Arg och besviken på världen, på mig själv och på människan. Det är svårt att sätta ord på känslor men att

försöka hjälper lite. Det känns som att jag har mitt hjärta i en plastpåse, ni vet när det blir kvavt och tungt att

andas. Och så känns det som att få röd chili på fingrarna och sen gnugga sig i ögonen, eller som att ramla på

asfalt och skrapa knäna. Det svider. Inte extremt mycket men en gnagande svidande känsla som aldrig riktigt

försvinner ur medvetandet. Jag undrar hur långt tid det är kvar tills det är min tur att vara riktigt jävla kär. Ikväll

färgar jag håret, dricker kanske något glas rödvin, och lyssnar på musik. Helst av allt skulle jag vilja vara sitta på

mitt golv och röka Marlboro och dricka vin tills jag är chockfull, ha fyllesex med en pojkvän, och sedan somna

med hans säd på magen. Somna svettig och vakna svettig och bakis. Men inte behöva somna ensam och absolut

inte vakna ensam intrasslad i lakanen.