.

Även fast jag såg att han hade hittat någon annan och även fast han inte sagt ett knyst om det och även fast jag grät slut på alla tårar jag hade den natten, även fast jag inte sov en blund den natten och natten efter.. Även fast det gjorde mig så jävla besviken. Alla dom här faktorerna. Alla gånger jag drömt och hoppats. Även fast det kändes som att jag dog... Så mår jag bra som fan just nu. Jag bryr mig inte längre om honom, och jag tänker inte låta mig bry mig heller. Jag är bra här nere, jag behöver inte få en till som bara vill få en i säng. Det klarar jag mig så bra utan, och ärligt talat känns det som tusen stenar fallit från mina axlar och mitt bröst. Det känns så jävla bra. Så jävla bra känns det. Jag vill inte ha fler otrevliga människor i mitt liv. Så vet ni vad? Aldrig mer ska jag spilla en endaste droppe gråt på detta kapitlet för jag har redan rivit ut det ur min bok. Och vet ni vad jag ska göra nu? Nu ska jag ut och ragga som aldrig förr. Jag ska leva livet och jag ska leva det fullt ut. Och det borde alla vi singlar och olyckligt kära göra tillsammans. Starta en pakt, att vi aldrig mer ska ödsla tid på människor som inte ens är värda gruset under våra skor. Att vi aldrig mer ska ge dom plats i våra hjärnor och hjärtan. För det finns bara ett begränsat antal människor och minnen som får plats. Och inte fan ska vi låta dom ta upp dom platserna? Och med detta signar jag ut och fortsätter skriva i min bok.