.

Jag går runt i en stad med alldeles för höga hus och alldeles för många vilsna själar och jag hör More than a feeling i Ipoden. Det är alldeles för grått och husen är så höga att de lutar. Jag tänker på barnen som lever i kloakerna här, men det går inte att hålla fokus på barnen i mer än 30 sekunder jag tror dom är fördömda och redan halvvägs till något annat bättre liv. Alla vilsna själar sliter tag i mitt hjärta min hjärna jag är för snäll för att stänga dem ute. Så jag välkomnar dom till mitt inre och jag skälver när 1000 lost souls bosätter sig i mig för alltid. Sen tänker jag att de kanske inte är så tokigt ändå. Fast jag ändrar mig så fort jag känner att mina ben rör sig mot min vilja. Jag styr inte, det är kraften av 1000 bortglömda själar som leder mig mot min egen undergång. Långt där borta ser man ett vitt ljus och jag tänker att okej döden kanske faktiskt är ett harmoniskt lugn.. Fast det var inte döden utan baklyktorna på en stor lastbil. I lastbilen sitter kloakbarnen, på väg mot ett bättre liv.