.

Trött på att du hela tiden sitter där inne och tittar ut på mig och vad jag gör. Trött på att du hela tiden förstör alla mina drömmar som alltid brukar börja så bra. Trött på att du hela tiden kryper in i min hjärna och våldgästar alla, exakt alla, jävla tankar som jag tänker. Trött på dig är jag. Känner mig så jävla töntigt tramsig, sorglig, tragisk.

Vill inte att du ska vara med i alla drömmar, alla tankar, alla allt. Du är som ett svart hål som suger ut all energi och ja. Suger upp exakt allt och det som finns kvar är ingenting. Inte ens en ynka liten tanke eller känsla.

Draft:

i min hjärna är det en katt och råtta-lek. Jag springer runt runt och jagar minnen av dig. Fantiserar ihop nya minnen, förvränger. Förskönar. Trasslar in mig i en massa minnen som påminner om drömmar. Har svårt att skilja på verklighet och fantasi. Minnena är jättetrassliga och 90% påhittade. Drömmarna där du är med är verklighetsbaserade, men ändå förvrängda. Förskönade. Om jag känner sorg? Nej. Du var ju en idiot. Sägs det.

vet du hur grym du är? du är bisarrt bra på att göra det. det kan gå månader av intensiv flykt, från min sida, tappra försök till att gömma dig. gömma dig i skrymslen och vrår i mitt sinne och i mitt psyke. flera månaders glömska. jag tror nästan att jag vunnit och då. just då hoppar du fram som någon jävla gubben-i-lådan. och så håller vi på. som en jävla kull-lek. samtidigt som du ligger och pussar någon annan på pannan. någon annan som kunde varit jag, skulle varit jag, borde varit jag. men nej.