.

Just nu ligger jag i den mest obekväma ställning ni någonsin kan föreställa er. Ungefär. Jag ligger i split och tänjer ut mina gamla, skruttiga och en gång viga muskler i hopp om att inte vara kylskåpssmidig. Blogga känns därför som en grej att rikta tankarna åt istället för att tänka på hur jävla sjukt ont det faktiskt gör. Idag såg jag Thåström och jag måste säga att även om han var bra här så kan inget slå hultsfredsnatten för några veckor sedan. ibland gråter jag i smyg av saknad och ja. Hemlängtan fast motsatsen. Jag börjar mitt påhitt snart vilket ger mig något att sträva efter och lägga tankarna på när hösten sakta tar över platsen. P.s snart fyller jag år och då är ni välkomna på maskerad. Inbjudningskort kommer, jag lovar.