.

Jag hatar min mage, den måste måste bli smalare. Jag hatar mina ben, fula som stryk mina lår måste bli mycket smalare, fuck musklerna i fall det är det som krävs. Mina armar ska vi inte prata om. Usch. Jag måste gå ner iallafall 7 kg till. Helst 10 fast ni säger att jag kommer se ut som ett benrangel, och om jag inte går ner 10 kg så beror det inte på er. Nästa år, usch det låter så långt bort att säga nästa år, så ska jag köpa gymkort. Ett steg i rätt riktning och hej beach 09. Imorgon börjar som sagt det första steget. Eller kanske det 120151946 steget. Det beror på hur man ser det. Jag ska börja jogga varje morgon. Och så borde jag börja äta såna där piller. Och sånna shakes. Fast det funkar väl inte. Det finns inget värre än att hata det man ser i spegeln för det blir man ju aldrig av med. Man får inte svälta sig, för då får man näringsbrist, men det hade fan varit det lättaste. Att bara skita i och äta och sova istället. Men nä det får man inte för då tror folk att man har anorexia fast egentligen har det inte alls med vikt att göra. Det är bara att man är så jävla depp och tar ut det på sin kropp. Tror jag iallafall och VÅGA INTE KOMMENTERA NÅN JÄVLA NÖRDIG KOMMENTAR OM ATT JAG HAR FEL.

Jag hat/älskar min våg. När jag gått ner älskar jag den. Om jag står på samma så hatar jag den men mest hatar jag mig själv och då känner jag för att straffa mig själv och skiter i en måltid. Ganska effektivt sätt att peppa sig själv på.
Jag är inte tjock (även fast det är skönt att säga det ibland) men jag kunde varit mycket smalare (ren jävla fakta) och det spelar ingen roll vad ni säger för jag bryr mig inte. I Couldn't care less.

Iallafall, oroa er inte för mig, för anorexia kommer jag inte kunna få, (mat<3) och jag klarar mig, som jag alltid gjort.