.

Jag bor i en 4:a på ett fint ställe, kanske i Frankrike så jag får utnyttja mina minimala kunskaper i franska. Jag bor där med några vänner, dom som vill så klart. I ett mysigt kollektiv, vi delar på toalett och kök och vardagsrum sen har vi alla var sitt eget rum. Där inne har jag inrett med en 120 säng och slitna affischer på väggarna massa värmeljus och där är en stor fönsterkarm som man får plats att sitta i. Jag har massa kuddar i sängen och på golvet står en back med gamla slitna Lp-skivor som jag snott av min pappa. Juste appropå det. Jag har fotografier på min mamma, min pappa och mina syskon. Och jag åker och hälsar på dom lite då och då. I en hylla står min gamla skivspelare som jag köpte på tradera, men förstärkaren är lite dålig, man måste slå på den för att den ska fungera. I ett annat hörn står en bur med två hamstrar. Herkules och Aristoteles. På ena långsidan är det en dörr som leder in till min garderob. Där inne finns det 100 par skor, och tusentals klädesplagg. När jag har tråkigt brukar jag nämligen räkna dem och sortera dem efter färg och material. De finaste sakerna hänger längst fram. På väggarna hänger utskrivna bilder från lundlund.com och http://vogue.fr
Om man går ut i vardagsrummet är det julpyntat och luktar apelsiner med nejlikor i, det är ju trots allt 1 advent och alla vi älskar julen och älskar julpynt. Vi har inga pepparkakor för jag hatar pepparkakor, men vi har desto fler lussekatter. Jag har bakat trippel sats och vi har ungefär 300 lussekatter som vi ska äta ikväll. I köket står ett bord för 4 och i fönstret står en såndär adventsljusstake med riktiga ljus i, och det står en radio på bordet och just nu spelas " I'm leaving you because I don't love you". Det är tomt i lägenheten, ni ligger på era rum och jag sitter i köket och tittar ner på gatan. Det snöar, otroligt nog. Det är så jävla långt ner till marken så jag får svindel, man ser bara hustak och lite av andra lägenheter på högsta våningen. Jag tittar in i fönstret mitt i mot för att jag vet att han där står alltid där med lockigt brunt rufsigt hår och gör te. Jag har lärt mig hans rutiner, sorgligt nog. Men jag tycker om att betrakta. Jag brukar betrakta hans biceps när han håller i vattenkokaren, dom syns tydligt då. Vackra sak där på andra sidan. Han ser aldrig mig, även fast det har varit sjukt nära ett par gånger. Jag har fått kasta mig ner över bordet och glida ner på golvet och dom andra har undrat vad fan jag hållt på med. Men jag vill inte bli upptäckt bara. Jag står bakom gardinerna nu, och tittar igen. Fast han är inte där. Nä för han sitter inne på mitt rum och väntar på att jag ska komma med vårt te. Jag har teet på en bricka, min favoritbricka med Bob Dylan, Morrissey och... äh fan jag kommer aldrig på vad han heter. Jag lovar att jag kommer tappa teet och spilla ut det.. Nä det gör jag inte, jag sätter mig brevid honom eller ska jag kalla dig för dig? Han eller ska jag kalla dig för du? Han lägger sina armar om mig och pussar mig på pannan och jag somnar direkt. När jag vaknar i min 120 säng ligger jag nerbäddad och brevid mig ligger det en lapp. Jag läser högt från lappen:

"Jag älskar dig"