this is probably the last word you hear from me here, i think im gonna go back to the old ways, the diary. then nobody can judge me and you will never know how I actually feel.
Ska jag skriva ett inlägg där jag ber om ursäkt för att jag är som jag är, eller ska jag bara berätta hur jag känner?
det här är tillägnat den som känner sig träffad.
Jag vill att du/ni ska veta att det handlar inte om att jag inte är glad å mina vänners vägnar. Det är verkligen inte de det handlar om, även om jag lätt skriver så att det låter så. Om jag fick välja att själv vara lycklig eller att mina vänner skulle vara lyckliga hade jag valt mina vänner, för utan dom är jag inget. Utan dom är jag inget alls. Det handlar inte om att jag inte unnar er det bästa eller att ja, va fan som helst. Problemet ligger hos mig. Jag mår inte bra, och det blir inte bättre av att folk hackar på mig. Men visst, vi har ju yttrandefrihet och den ska ju inte bara gälla för mig. Jag vill bara att ni ska veta att jag inte mår bra psykiskt, och kanske då ta mina inlägg med en nypa salt. Jag skriver det jag känner för stunden, och det hjälper en att tömma sin hjärna. Jag tänker aldrig peka ut någon specifik person här och måla upp den som något svart får. Det här är min blogg och jag skriver om vad som rör sig i mitt huvud, och just nu så handlar det inte om någon försenad fjortisperiod utan bara om att jag mår psykiskt dåligt. Förlåt om jag skrivit nåt som gjort dig upprörd eller så. Jag vill bara vara vän med alla, jag är konflikträdd. fast jag har screwed it up x antal gånger redan så det är kanske försent att komma på en sån här sak nu.
psykiskt välmående: 0
Nä du behöver inte måla några får på väggen, jag har ju själv signerat med mitt namn.
Och om du nu måste tömma hjärnan på skit så skriv det i ett worddockument eller va fan vet jag.
Så du Amanda menar även på att om någon sa till dig att du hade två val (antingen träffa din drömkille o leva lyckligt samt att jag o Izabell gjort slut, eller raka motsatsen) så skulle du valt det sistnämda?! Tror fan inte de! Det finns ju klara exempel redan, två händelser. Sen att personen som blivit utsatt vänder andra kinden till är bara en jävla tur för dig att ni fortfarande är vänner.
Om man ska gå tillbaka till de med att tömma hjärnan och hjärtat och att du mår psykiskt dåligt så tycker jag att man kan uppsöka hjälp eller prata med någon etc.
Jag hackar dessutom inte på dig, jag gör bara precis som du, säger vad jag känner.
Men om jag har sårat dig så ber jag också om ursäkt och här tycker jag att denna diskussionen slutar.
Men för guds skull, ibland får man tänka på vad man egentligen menar, tycker och skriver. Även om det är "din jävla blogg"
Jag är väl den personen bland dina vänner som känner dig bäst antar jag. Jag har känt dig sen du var en liten klutt som sprang omkring. Vi har varit med varandra i hela livet, från det att vi börja springa, till att vi börjar lära oss att skriva och läsa. Vi har varit med varandra från den kärleken (även om det inte sa klick för någon av oss skratt). Vi har varit med om första mensen, när vi prova kläder i stan, när vi har haft vår cafévandring. Jag vet när du mår dåligt, det är när du inte hör av dig. När du sluter allting runt omkring dig som en mur, och det går knappt att gå in. Eller så vågar jag inte gå in, du har alltid varit den starka av oss två. Du har alltid varit den som jag kunnat gå till när jag mådde dåligt, det var alltid så att jag kunde räkna med dig. Jag antar att det är min tur att ställa upp nu, inte för att jag måste men det är en skyldighet. Så nu ses vi i helgen, och jag ska försöka fixa så att allting blir lite lättare och lite roligare. Godmorgon!
