.

Idag har jag blivit tvingad att vara social med HELA mammas jobb och deras män, fruar, kusiner, och så vidare och så vidare. På Bakken till råga på allt. 

Jag vet inte hur många gånger idag som jag har fått höra meningen: Nämen är det den stora? Jag har inte sett dig sen du var så hääääääääääääääääääääääääär liten. Också börjar dom babbla på om skolan, och om allt möjligt. Jag har stått som ett frågetecken varje gång. Typ: Öhh vem i helvete är du, och varför låssas du som att vi är bästa vänner? Men istället har man klistrat på ett leende och skrattat lite generat. 

Fan vad jag hatar gamla människor som tror att dom är roliga, och tror att man är ett litet förvuxet barn. Palla det. Palla allt faktistk.

Jag lever fortfarande på konserten, och kommer nog göra det ett bra tag till.

Bob Dylan, 2008-05-28. Oförglömligt.