.

för första gången på säkert tio år känner jag mig som ett litet barn.

jag längtar hem. eller visst fan, jag är hemma. Men jag längtar efter min mamma. Faktiskt. Helt sant. jag hade nog kunnat börja gråta när som helst. Just nu hade jag behövt min mamma att luta mig mot. Sitta i hennes knä. Som när jag var liten, och levde i en lycklig liten såpbubbla. Fan, det droppar tårar på tangenterna, undrar om dom är vattentäta. 

jag mår inte bra