.

Hej, det här är Lingongrova som pratar, jag ligger på min dödsbädd. Tänkte berätta om hur mitt liv är. Det är ganska hemskt, så känsliga läsare varnas. Jo, det var så här... Jag föddes, en regnig tisdag kväll, i en jättestor fabrik. Jag låg i en ugn och trodde jag skulle dö av värmeslag, sen tog någon ut mig och la mig på ett rullband. Tänkte, wiiie det här var ju kul! Tills jag såg de stora knivarna vid slutet av bandet. Fick panik. Ajj, det gjorde så ont, när dom styckade mig. Hela jag gick från en stor tjock, mullig och gosig klump, till 20 stycken små tunna anoretiska plattor. Trodde inte att något kunde bli värre, men ack så fel jag hade. Jag blev instoppad i en plastpåse, och vi var tvugna att ligga tätt, tätt ihop, jag och mina delar.
Sen åkte vi långt i en lastbil, och sen hamnade vi i en hylla med massa andra påsar med sånna som jag. Det var mörkt och varmt och jag somnade direkt. Plötsligt tändes ljuset, och det var som om någon placerat solen framför ögonen på en.
Efter ett tag började det röra sig massa människor runt om oss, och en gubbe tog tag i mig. Han kastade ner mig i en röd bur, och det gjorde så ont, för han var väldigt hårdhänt. Jag svimmade av smällen, och vaknade i en låda. Det låg en del andra påsar på mig och det gjorde också ont.
Jag vet inte hur många veckor jag låg i den lådan, men nu har det börjat växa mögel på mig, och ja. Jag har inte många timmar kvar att leva. Mögeltumören har spridit sig på nästan alla delar av mig nu, och med detta brev vill jag säga, att ni ska skona oss mackor, genom att äta oss. Så vi slipper ligga och mögla och dö en plågsam, långsam död. Så ät oss, alla ni människor!!!
// en möglig macka


Ja, detta inlägg tillägnas Izabell, och det är även hon som bestämt ämnet. Checka gärna hennes blogg, och se vad hon skrev tillägnat mig.
Pöss.