.

Jag är äntligen tillbaka på bloggrutiner. (eller inte).. Datan har ju som sagt varit på lagning. Någon nämnde något om oaktsamhet, och oförsiktighet. Jag? Oförsiktig? Nädå, vad får dig att tro det?

Nu är den ialllafall fräschare än fräschast. Det är najs, och glöm att jag tar av skyddsplasten dom satt på.

Pappa tycker att vi genast ska fixa skummgummiskydd till den... Jag förstår inte varför han tycker det är så viktigt. Jag tar ju väl hand om min lilla vita prins. *host*

För varje dag som går i skolan, stärks mina teorier. Mina teorier om att lärarna är sadister, och gillar att jävlas. Det sorgliga är, att det nu inte är på skämt. Det är verklighet.

Samhällsläraren hånlog när han berättade att vår 9.45-14.50-dag istället skulle bli en 07.48-17.30-dag.  Jag ser fram emot en heldag i Hässleholm, med föreläsningar och mögtjafs. inte.

Läxor, prov och uppgifter kommer på löpande band, och jag lovar, att om jag inte vore hår-öm så hade jag varit skallig för länge sen.

Det börjar bli trångt uppe i maskineriet. Jag undrar lite vad jag ska prioritera. Ska jag prioritera amerikanska frihetskriget eller franska verb. Eller ska jag prioritera argumenterande tal om vegitarism ( kan man säga så?!) eller ska jag prioritera EUs uppbyggnad? Jag vet inte riktigt. Men en sak är säker... Om jag inte ordnar upp och placerar grejerna i bokstavsordning där uppe innanför skallbenet så lär det sluta ganska kasst. . . (läs; jättekasst)

Dagen har väl annars varit bra... Solen börjar titta fram allt oftare och det känns bra. Det är som energikickar varje gång en stråle letar sig igenom det tjocka molntäcke som alltid annars ligger över Sverige. Solbrillsen har dammats av och vårkläderna åkt fram. HIttills har de legat längst in i garderoben bakom de urväxta fula kläderna. NU ligger de överst.

Våren börjar komma.. Det märks på min rullgardin, som i vanliga fall ska stänga ute allt ljus. Nu sipprar det in kritvita strålar i kanterna. Det är ganska mysigt att vakna till. Dessutom har jag lärt mig att ställa in alarm på mp3:n. Nu börjar det spela ut mysig Bob Dylan musik så där vid morgonkvisten, och jag rikigt skuttar ur sängen med et leende på läpparna. Okej, där tog jag i lite. Ganska mycket. Men det är faktiskt sant, de där med att jag ställt in alarm på mp3:n.  Bästa funktionen ju!

Nu börjar klockan dra sig mot läggdags, och jag ska glida i mina simpsons-sidenkallingar. Det är mysigt, men man halkar omkring lite på lakanet.

Pussis.

/amanda