.

så fort jag går utanför ytterdörren händer det. Det händer alltid, oavsett vad jag har på mig. Alla glor på mig som om jag vore dum i skallen. Precis som om att jag har toapapper hängande från röven eller klistermärken i pannan. Jag måste alltid leta upp en spegel eller ett skyltfönster för att försäkra mig om att jag inte har nåt som hänger efter mig, eller nåt som sitter i fejjan.
LIkförbannat kollar alla på mig, och det är inga snabba blickar. Nänä, här råglor vi tills ögonen ploppar ur ögonhålorna. Nästan så man undrar om de får glo-soppa och bläng-sylt hemma. Ibland blir jag nästan seriöst orolig.

Tycker synd om folk som inte har bättre saker för sig än att gå och slänga "öhh-va-fan-har-du-på-dej-vem-fan-tror-du-att-du-är"-blickar på en. Ni kan verkligen inte ha nåt intressant liv. Stackars stackars er.

dags att göra sig iordning. Partaj dags!!! och jag är pepp-pepp-pepp!!!
pussen

/Mandy