189
Hej.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om faktiskt. Dagarna flyter väl på, som vanligt. Är trött och stressad ganska ofta
nuförtiden, vilket är väldigt jobbigt. Det spelar ingen roll hur mycket jag sover,
jag är ändå dödstrött morgonen därpå.
Har på senaste tiden blivit en shop-a-holic. Jag vet inte vad som har hänt, men jag har verkligen blivit beroende av
att köpa saker.
Genom att shoppa har jag lyckats stilla min stress och jag har blivit gladare.
Gud, det här låter verkligen patetiskt.
(Men ingen tvingar er att fortsätta läsa.)
Jag har gjort av med en massa pengar, nu på kort tid.
Det är lite konstigt, med tanke på att jag är den snålaste själen som existerar, är iallafall snål mot mig själv. Hoppas inte att jag är det när det gäller andra :S
Varje kväll, känner jag suget av att jag behöver handla saker..
En sak jag egentligen borde dra nytta av, med tanke på att mitt utbud av kläder typ är obefintligt.
En annan sak som hänt med mig, är att pedantiska Amanda är som bortblåst.
Innan var jag personen som inte klarade av stökiga rum, nerkladdade block, och o-ordning i byrålåderna.
Idag existerar inte den Amandan.
Idag skiter jag i om rummet är otillgängligt, orkar inte bry mig om lådorna och jag orkar definitivt inte bry mig om jag drar streck med linjalen i mattehäftet, eller om jag bara drar ett så kallat "streck" på fri hand och skiter i vilket.
På många sätt gillar jag gymnasiet. På många sätt älskar jag min klass.
Men det är någonting som säger mig, att jag aldrig kommer komma dem riktigt så nära, som man gjorde med dem på högstadiet. Kankse är det jag som har dålig och negativ inställning... Men, jag tror fortfarande, på min teori, att ju äldre man blir dessto svårare blir det att lära känna folk. Med lära känna menar jag att man kommer en person väldigt nära.
Hur som helst, så kan man inte göra mer än att försöka. Är det någon som det är meningen att man ska lära känna
så kommer väl tiden för det också. '
Det känns fortfarande som om man är på första stadiet av vänskap. Det är ganska ytligt. Man är klasskompisar helt enkelt.
Nu har jag tömt mitt huvud på lite tankar och funderingar, och så kan jag lägga dom åt sidan.
Det är det som är det fina med att blogga. Man tömmer sina tankar för stunden, och så har man dem ur vägen liksom.
det var allt för den här gången, dags att sova tror jag bestämt. eller nej, jag ska fanimej städa upp på rummet.
Ja, det ska jag!
/amanda
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om faktiskt. Dagarna flyter väl på, som vanligt. Är trött och stressad ganska ofta
nuförtiden, vilket är väldigt jobbigt. Det spelar ingen roll hur mycket jag sover,
jag är ändå dödstrött morgonen därpå.
Har på senaste tiden blivit en shop-a-holic. Jag vet inte vad som har hänt, men jag har verkligen blivit beroende av
att köpa saker.
Genom att shoppa har jag lyckats stilla min stress och jag har blivit gladare.
Gud, det här låter verkligen patetiskt.
(Men ingen tvingar er att fortsätta läsa.)
Jag har gjort av med en massa pengar, nu på kort tid.
Det är lite konstigt, med tanke på att jag är den snålaste själen som existerar, är iallafall snål mot mig själv. Hoppas inte att jag är det när det gäller andra :S
Varje kväll, känner jag suget av att jag behöver handla saker..
En sak jag egentligen borde dra nytta av, med tanke på att mitt utbud av kläder typ är obefintligt.
En annan sak som hänt med mig, är att pedantiska Amanda är som bortblåst.
Innan var jag personen som inte klarade av stökiga rum, nerkladdade block, och o-ordning i byrålåderna.
Idag existerar inte den Amandan.
Idag skiter jag i om rummet är otillgängligt, orkar inte bry mig om lådorna och jag orkar definitivt inte bry mig om jag drar streck med linjalen i mattehäftet, eller om jag bara drar ett så kallat "streck" på fri hand och skiter i vilket.
På många sätt gillar jag gymnasiet. På många sätt älskar jag min klass.
Men det är någonting som säger mig, att jag aldrig kommer komma dem riktigt så nära, som man gjorde med dem på högstadiet. Kankse är det jag som har dålig och negativ inställning... Men, jag tror fortfarande, på min teori, att ju äldre man blir dessto svårare blir det att lära känna folk. Med lära känna menar jag att man kommer en person väldigt nära.
Hur som helst, så kan man inte göra mer än att försöka. Är det någon som det är meningen att man ska lära känna
så kommer väl tiden för det också. '
Det känns fortfarande som om man är på första stadiet av vänskap. Det är ganska ytligt. Man är klasskompisar helt enkelt.
Nu har jag tömt mitt huvud på lite tankar och funderingar, och så kan jag lägga dom åt sidan.
Det är det som är det fina med att blogga. Man tömmer sina tankar för stunden, och så har man dem ur vägen liksom.
det var allt för den här gången, dags att sova tror jag bestämt. eller nej, jag ska fanimej städa upp på rummet.
Ja, det ska jag!
/amanda
