.

Överlevde vistelsen hos Izabell. Det var nästan mysigt att gå upp tidigt, och äta frukost.
I skolan hade vi spinning, och jag var hyfsat nära på attt lappa till instruktören, när hon sa: Äsch, den här låten är BARA 8 minuter lång.
I skolan var jag en jobbig pms-kossa, och jag hade mensvärk. Jag tycker att killar borde ha nåt liknande. Mest för att jämna ut, och göra världen lite mindre orättvis.
Morten, bildläraren, var sjuk, men eftersom att vår skola vägrar att ställa in lektioner hade vi årets onödigaste bildpass.
Med en upprorisk mage stapplade jag mig hem i high-heels och sov. Vaknade av att jag hörde någon viska:
- Ja, elias, gå upp på henne... också hoppa. Hoppa elias!!! Hopp! Hopp! Hopp!. I den stunden begick de sitt största misstag på jävligt länge. För man jävlas inte med Pms-Amanda. Det gör man bara inte. Skrämde skiten ur dem, och låtsades att jag var död, och sen började jag låtsasgråta. Gissa vem som kröp till korset för nårra timmar sen?
Sen bakade jag en massa bullar, som skulle bli semlor. Trots allt fettisdagen idag.
När alltvar klart återstog det en klick grädde i skålen. . Jag frossade, och bjöd min bror. Vi frossade grädde.
Med ena handen höll jag ett snorpapper från min bror, och på den andra handen hade jag grädde.
Snabbt förde jag handen till munnen och kunde nästan känna den fluffiga, söta smaken.
Men nejdå. Gissa vad jag hade i flabben? Kan det vara lillebrossans jävla snorpapper?!
Efter 4 minuters spottande och frustande var jag fit for fight igen. Och fyfan va det var vidrigt, snor smakar skit. ÄCKLIGT!!!


Dags att kränga ett par semlor.
Pussen