19
Då var man tillbaks på ruta 1. Eller ja, nästan. Det känns som att jag väntar på min dödsdom, som att jag har förlorat en anhörig. Det känns föjävligt. Det som har hänt är att Det är MÅNDAG och lovet är slut. Vadå att jag överdriver? Det är ju typ som en naturkatastrof eller något...
I allt för många dagar har jag haft bultande, pulserande huvudvärk. Det känns som det står en liten jävel innanför skallbenet med en slägga. Ifall ni har svårt att föreställa er; tänk er BAKSMÄLLA varje dag.
Annars flyter livet på mer eller mindre som vanligt. Kära läsare, det är nu bara 7 veckor kvar till jul jul strålande jul. Nej, om jag inte ska bli påhoppad av min kära vän, sexochenhalv veck kvar för att vara exakt, fyrtiofem dagar sjutton timmar fem minuter och trettio sekunder. 27 sekunder. 23 sekunder. Ja, you get the point.
Det var allt för denna gång. Tralllalalala.
Klart slut.
/A
