.

Ibland önskar jag att jag gick kvar på den förra gymnasieskolan. Jag tänker ofta på det. Hur det hade varit om jag fortfarande gått där. Kanske mycket bättre, kanske mycket sämre. Men det hade varit skönt. Att verkligen börja om på nytt.

Jag tänker mycket på framtiden också. Hur ska det bli då? Var kommer man sluta? Hur kommer livet se ut om 10 år. Ingen vet. Men det är läskigt, för vad som helst kan hända.

Min värsta mardröm är att inte kunna skaffa familj. Eller att man har en man som misshandlar en.

Usch jag vill verkligen inte bli stor. Jag vill inte ut och stå på egna ben. Jag har skört skelett känns det som. Jag vill inte bli vuxen och behöva klara mig själv, jag vill kunna lägga mig i mammas famn alltid. Livet är verkligen konstigt, nästan meningslöst när man tänker efter. Man skits ut, och sen, X antal år senare så dör man. Man har ingen andra chans.

Förlåt för ett flummigt inlägg. men that's the way I am.

klart slut.

/A