22
När man har mycket att göra och är stressad är det inte så svårt att komma igång med sina saker. Men när det kommer till en viss gräns så rinner bägaren över. Den bristande punkten. Då släpper man allt man har i händerna och sätter sig på tvären. Som ni förstår känner jag mig såhär nu. Jag blir så arg på skolan. Inte någon specifik skola. Bara själva skolan i sig.
Skolan är barnens motsvarighet till de vuxnas arbeten. Vuxna går i sin "skola" mellan exempelvis åtta och fem. De går hem, hämtar barn på dagis. Efter detta är de vuxna lediga från sitt arbete, sin skola. Barnen däremot kommer hem vid två till fyra tiden beroende på årskurs. När vi kommer hem från vårt arbete sätter vi fram mellanmål och tar fram alla läxor som ska göras till morgondagen. Dessa sitter vi med fram till kvällsmaten och för dom som inte går och lägger sig efter det så sitter vissa uppe även efter maten. Till slut stupar man i säng med skrivkramp och nackspärr, outvilad inför nästa arbetsdag. Med andra ord. Vi har inget slut på vår arbetsdag.
It's a neverending story.
