.

Idag när jag kom hem från träningen, möttes jag av min syster. Hon frågade om hon skulle hänga upp min jacka och bära in träningsväskan på mitt rum. Jag som är van vid henne, fattade direkt. Hon var ute efter något. Och hon tänkte göra exakt som med tomten. Rövslicka.
Så innan hon hunnit böja sig ner för att plocka upp jackan frågade jag: Ja, vad är det du vill ha?
Asså, det är så här att pappa sa att ifall vi frågade dig jättesnällt så skulle jag, alltså så skulle vi få, för pappa sa att vi skulle få det, och snälla amanda kan vi få det???
Öhhh. Va? Är det jag som är knäpp eller svamlade du precis bara runt i massa fjäsk-ord? Säg bara vad du vill.
- Kan vi få se på din Pajoouets off de caouibbijan? (Pirates of the carribean) Det uttalas "r" inte ou. Hon försöker ett par gånger, men är inte ens i närheten till rätt. Vad är det egentligen med barn och uttal av engelska "r"... Till slut fick jag ge mig, och förklarade för henne att hon sagt rätt hela tiden. Annars hade vi haft henne gnällandes resten av kvällen.

Tänkte på en sak som hände mig innan idag. Det har hänt innan också, men det är först nu som jag tar mig tid att skriva ner det. Det handlar om människors problem med att säga vad dem tycker. För det har många svårt för, även jag. Men jag säger iallafall inte dubbelbetydande meningar. Typ den här kommentaren fick jag idag, när jag hade min übermysiga nya mössa på mig. "Oj, jag kände knappt igen dig i den där mössan". Varför inte bara säga det man egentligen menar. Varför inte bara säga : Fyfan vilken jävla mössa. Äru helt tappad eller? För med den blicken hade till och med en blind fattat att han menade det...