69
Igår åkte jag till stockholm. Tåget var segt, men som tur var hade jag datan med mig. och fick såklart prat-sällskap :). Sent som fan kom vi fram till stockholm och checkade in på hotellet. Slängde mig i den nybäddade sängen och kom på att Mamma sparat en baguett till mig. Halv två satt jag och käkade en rostbiffsbaguett. Mitt i centrala Stockholm. En stockholmsnatt. På morgonen vaknade jag. Eller, mamma väckte min kropp. Huvudet sov fortfarande, när jag klivit ur duschen. Nån stans mellan frukostbordet och tandborsten vaknade även huvudet. På tal om frukosten ja, den var underbar. Tusentals olika bullar, bröd, scones och wienerbröd. Ännu flera pålägg, där fanns verkligen allt. Juice fanns i fler smaker än jag visste fanns överhuvudtaget. Trots att jag kunde valt värsta champion frukosten tog jag en fralla med smör och en glas apelsinjucie. Jag är van vid det, det kändes tryggt. Så efter min vanliga frukost gick vi upp på rummet för en sista uppfräschning. Jag passade på att sätta på mig ett ansikte. Mest för alla andras skull.
Så, väl ute ur rummet kom jag på att jag hade en sk. "bad hair day". A really bad one. Så jag sprang upp för trappan och drog fram kortet för att gå in och hämta my beloved mössa. Fattade verkligen inte varför jag inte kom in. Såg att en städerska kollade på mig lite konstigt. Fortsatte försöken att öppna dörren. Nu kollade hon på mig som om jag var ett psykfall. Speglade mig och konstaterade att det inte var nåt fel, förutom håret då. Men så illa var det väl inte? Eller...? Ett sista försök med dörren och då inser jag. Jag har stoppat in Visa-ung kortet istället. Va fan!? inte konstigt att hon kollade på mig som om jag var värsta freaket. Jag började rafsa runt i väskan och inser efter bara ett par sekunder att kortet ligger tre meter ifrån mig. På andra sidan dörren. Brevid min mössa. Ner för trappan, fram till receptionen, förklara läget. Få nyckel, springa upp för trappor, låsa upp och hämta mössa. Stängde dörren långsamt, bara för att försäkra mig om att kortet var med.
Nu kunde vi äntligen, jag och mammsen, gå ut på stan. Bland alla förvirrade och stressade julshoppare. Vi var två av dem nu. Två av de vilsna stressade nollåttorna. Länge sprang vi runt i affärer, in och ut, zick-zack slalom mellan ringlande köer och uppjagade själar. Ibland såg man en väldig folksamling, då kunde man vara säker på att det antingen var minidonuts, eller gratis julklappsinslagning. Människan i ett nötskal, glupsk och girig, Så fort det vankas gratis-saker är dem där. Oavsett om det är något man egentligen inte vill ha eller nåt fantastiskt är dem på plats. Vid det här tillfället var det som sagt gratis inslagning av paket. Hade en fundering på ifall man kanske skulle gå fram och be dem slå in nåt absurt. Kankse en använd strumpa, eller en hamburgare eller nåt. Eller be dom slå in en gurka och en burk vaselin. Då hade de stackars jävlarna fått sig en bra tankeställare. Att dessutom be dem skriva : " Grattis Klas" eller annat gubb-namn hade varit ännu bättre. Gud, ja. Det måste jag göra.
Jaja, nu kom jag in på nåt sidospår, var va jag? Juste, ute på stan. Efter att ha varit inne på sju H&M på en yta av mitt rum, ni vet, skokartongen, så var jag slut. Försökte hålla uppe humöret, genom en energibooster. Köpte mig 6 stycken minidonuts. Blev pigg som fan, och gav järnet för att hitta de sista julklapparna. Köpte lite småsaker till syskonen. Till mig själv köpte jag en hårfärg. Ska färga håret ikväll, hur, ja, det får vi se.
Iallafall. Vid tre-tiden, när mina trampdynor inte längre existrade, gick vi mot hotellet för att ta det lilla bagage som vi hade. På tågstationen fick jag ett plötsligt begär av Burger Kings pommes. Gick med bestämda steg genom Stockholms centralstation, Med bestämda steg mot den röda upplysta texten. Förbi the golden "M", och förbi Pizzahut express. Mot BK. När jag stog i kön ringde mamma. Uppjagad, "tåget går om 10 minuter, var fan är du??"
- I kön på Burger King, var annars??? Jag hade ju sagt det precis innan jag lämnade henne, att jag skulle köpa pommes och att vi skulle ses på tåget. Hon är bra vimsig hon, min morsa.
Framför mig i kön stog en annan vimsig typ. Han verkade ha svårt och stå still, eller så var han fruktansvärt stressad. Vände sig om en gång i minuten. Jag blev lite smått irriterad, för det betydde att varje gång han vände sig om var jag tvungen att backa en halv meter, för att inte bli knockad av hans gigantiska golfbag. Vilket betydde att resten av kön trodde det var jag som inte kunde stå still. Efter femtielfte gången vänder han sig om och fräser: Kan du vara snäll och inte stå bakom mig, jag blir stressad.
Ja lille vän, du står i en kö till en av världens största hamburgerkedjor, va fan hade du förväntat dej ?!? Till råga på allt la han av värsta stinkbomben innan han gick. Så hela jävla kön trodde det var jag. Vadå pinsamt läge.
När jag fått mina efterlängtade pommes gick jag för att hitta spåret. Det var inte det lättaste ska jag säga. Sprang upp och ner i trappor, fram och tillbaka, ut och in, blev alldeles snurrig, och mobilen som retligt ringde. Nu vet hela Centralstationen att jag har sällskapsresan som ringsignal.
Som ett ljus i mörkret såg jag skylten " spår 11 --->". Jag sneddade mellan alla j---la kattburar och julklappar och tanter och mammor och pappor och andra saker, och hoppade på tåget. Det började rulla direkt efter att jag kommit innanför dörrarna. Nu sitter jag på tåget, någonstans mellan stockholm och malmö. Och har ingen aning om hur långt det är kvar eller något. Det enda jag vet är att jag inte tänker flytta min röv en millimeter förrens vi rullar in på Malmö central.
klart slut
/ A
Så, väl ute ur rummet kom jag på att jag hade en sk. "bad hair day". A really bad one. Så jag sprang upp för trappan och drog fram kortet för att gå in och hämta my beloved mössa. Fattade verkligen inte varför jag inte kom in. Såg att en städerska kollade på mig lite konstigt. Fortsatte försöken att öppna dörren. Nu kollade hon på mig som om jag var ett psykfall. Speglade mig och konstaterade att det inte var nåt fel, förutom håret då. Men så illa var det väl inte? Eller...? Ett sista försök med dörren och då inser jag. Jag har stoppat in Visa-ung kortet istället. Va fan!? inte konstigt att hon kollade på mig som om jag var värsta freaket. Jag började rafsa runt i väskan och inser efter bara ett par sekunder att kortet ligger tre meter ifrån mig. På andra sidan dörren. Brevid min mössa. Ner för trappan, fram till receptionen, förklara läget. Få nyckel, springa upp för trappor, låsa upp och hämta mössa. Stängde dörren långsamt, bara för att försäkra mig om att kortet var med.
Nu kunde vi äntligen, jag och mammsen, gå ut på stan. Bland alla förvirrade och stressade julshoppare. Vi var två av dem nu. Två av de vilsna stressade nollåttorna. Länge sprang vi runt i affärer, in och ut, zick-zack slalom mellan ringlande köer och uppjagade själar. Ibland såg man en väldig folksamling, då kunde man vara säker på att det antingen var minidonuts, eller gratis julklappsinslagning. Människan i ett nötskal, glupsk och girig, Så fort det vankas gratis-saker är dem där. Oavsett om det är något man egentligen inte vill ha eller nåt fantastiskt är dem på plats. Vid det här tillfället var det som sagt gratis inslagning av paket. Hade en fundering på ifall man kanske skulle gå fram och be dem slå in nåt absurt. Kankse en använd strumpa, eller en hamburgare eller nåt. Eller be dom slå in en gurka och en burk vaselin. Då hade de stackars jävlarna fått sig en bra tankeställare. Att dessutom be dem skriva : " Grattis Klas" eller annat gubb-namn hade varit ännu bättre. Gud, ja. Det måste jag göra.
Jaja, nu kom jag in på nåt sidospår, var va jag? Juste, ute på stan. Efter att ha varit inne på sju H&M på en yta av mitt rum, ni vet, skokartongen, så var jag slut. Försökte hålla uppe humöret, genom en energibooster. Köpte mig 6 stycken minidonuts. Blev pigg som fan, och gav järnet för att hitta de sista julklapparna. Köpte lite småsaker till syskonen. Till mig själv köpte jag en hårfärg. Ska färga håret ikväll, hur, ja, det får vi se.
Iallafall. Vid tre-tiden, när mina trampdynor inte längre existrade, gick vi mot hotellet för att ta det lilla bagage som vi hade. På tågstationen fick jag ett plötsligt begär av Burger Kings pommes. Gick med bestämda steg genom Stockholms centralstation, Med bestämda steg mot den röda upplysta texten. Förbi the golden "M", och förbi Pizzahut express. Mot BK. När jag stog i kön ringde mamma. Uppjagad, "tåget går om 10 minuter, var fan är du??"
- I kön på Burger King, var annars??? Jag hade ju sagt det precis innan jag lämnade henne, att jag skulle köpa pommes och att vi skulle ses på tåget. Hon är bra vimsig hon, min morsa.
Framför mig i kön stog en annan vimsig typ. Han verkade ha svårt och stå still, eller så var han fruktansvärt stressad. Vände sig om en gång i minuten. Jag blev lite smått irriterad, för det betydde att varje gång han vände sig om var jag tvungen att backa en halv meter, för att inte bli knockad av hans gigantiska golfbag. Vilket betydde att resten av kön trodde det var jag som inte kunde stå still. Efter femtielfte gången vänder han sig om och fräser: Kan du vara snäll och inte stå bakom mig, jag blir stressad.
Ja lille vän, du står i en kö till en av världens största hamburgerkedjor, va fan hade du förväntat dej ?!? Till råga på allt la han av värsta stinkbomben innan han gick. Så hela jävla kön trodde det var jag. Vadå pinsamt läge.
När jag fått mina efterlängtade pommes gick jag för att hitta spåret. Det var inte det lättaste ska jag säga. Sprang upp och ner i trappor, fram och tillbaka, ut och in, blev alldeles snurrig, och mobilen som retligt ringde. Nu vet hela Centralstationen att jag har sällskapsresan som ringsignal.
Som ett ljus i mörkret såg jag skylten " spår 11 --->". Jag sneddade mellan alla j---la kattburar och julklappar och tanter och mammor och pappor och andra saker, och hoppade på tåget. Det började rulla direkt efter att jag kommit innanför dörrarna. Nu sitter jag på tåget, någonstans mellan stockholm och malmö. Och har ingen aning om hur långt det är kvar eller något. Det enda jag vet är att jag inte tänker flytta min röv en millimeter förrens vi rullar in på Malmö central.
klart slut
/ A
