.

Jag och barn. Det är nåt speciellt. Antagligen för att jag vuxit upp med så många. Jag gillar väl barn, antar jag.
Idag skulle jag passa min bror.

Han och jag satt på mitt rum, och jag satt vid datan. Han lekte i mitt knä. Satt tyst och snällt och pillade med något. Jag kollade inte så noga, förräns jag släppte ner honom. Då fick jag värsta chocken. Hela ungen hade målat ner sig själv med turkosblå tuschpenna. Herregud, som han såg ut. Kollade på pennan. Lättare hjärtinfarkt.

" Seta Skrib+ Fabric marker, Washable after 24 hours or immidiatly if ironed. Not intended for use by children under 3"
Tog med ungen in på dass, skrubbade satan på hans kinder, det gick inte helt bort. Vad ska jag göra?? immidiatly if ironed. SKa jag stryka ungen eller?

Och det är nyår imorgon. Dom ska ha gäster. Som med all säkerhet kommer ringa socialtjänsten. För ungen ser inte frisk ut. Oh god.

Imorron är det nyårsafton, och ja, ska jag vara helt ärlig känns det mest som besvär. Kostar bara tid, och pengar.
Men, får se till och göra det bästa av situationen. Fast vi vet fortfarande inte vart vi ska ta vägen... panik


En sak som jag tänkte på när jag var ute idag var att det finns många barn med konstiga namn nuförtiden.
Såg en vagn med en såndär registreringsskylt typ, där det stog Rouge 051226. Jag menar kul och heta Rouge.
-Rouge, har du sett min rouge? Eller om man heter Ann Al, och ska bli uppropad till sin nya klass. Ann-Al sp1a!!!
Läste nån gång att det var någon som hette: Mina Fina Lena Ben. Kul och heta det liksom. Eller Janus. -Hej Janus. Säg det tyst för dig själv. Gud jag lider med er som heter så.


Jag tror besämt att jag ska gå och skrubba lite på brossan. Mest för syns skull. För han ser ut som en smurf.

Smurfpussar från amanda :-*

okejrå, det ser väl lite bättre ut. Hans ansikte har inte en blå nyans längre iallafall.